BLUES

 

  • Blues är en form av vokal och instrumentell musik med ursprung i de afrikanska arbetssånger som tog sin form bland det svarta runt Mississippideltat i slutet av 1800-talet, en stil som numera kallas deltablues.
  • Blues kommer från uttrycket: in the blue moods, feeling blue och blue notes som har betydelsen sorgsen/ledsen och som anger innehållsstämningen i det flesta bluesmelodier.
  • Blueslåtars text handlar ofta om sångarens problem eller olycka i en löslig berättande stil.
  • Det väsentliga i bluesen är uttrycket, och känslan i sången

*  Typiska för bluesen är också de s.k blå tonerna (blue notes) – Glida på tonerna

  • Tempot var oftast långsamt. Den musikaliska formen var inte heller entydig i början men i dag består ett blueschorus av 12 takter, oftast indelade i 2 takter sång – 2 takter mellanspel – 2 takter sång – 2 takter mellanspel osv.
  • 12 – takersbluesen blev standard omkring 1910-t

     Exempel:  //: D / G / D / D / G / G / D / D / A / G / D / A ://

  • Bluesen är utan tvekan det mest använda ”basmaterialet” till all Jazz och popmusik, mycket ofta använd inom alla epoker och stilriktningar


 

Improvisation

I jazzmusiken är improvisationen en mycket viktig del.

Det som kännetecknar en improvisation är

- En melodi som förändras                                                    

- man hittar på en melodi för stunden                                                      

-man spelar oftast på gehör (utan noter)     

 -följer vissa mönster/regler - Rytm, Ackord, Tempo

 

 När flera i en orkester improviserar samtidigt kallas det för kollektiv improvisation.

Framförallt i den tidiga new Orleans jazzen använde man kollektiv improvisation

När en improviserar i en orkester och alla andra spelar ackord eller grundstämmor kallas det för soloimprovisaton.

 

JAZZ

Jazzen utvecklades på allvar med 1900-talets början i New Orleans. Den ligger vid Mississippiflodens mynning och var länge en nyckelort i den amerikanska södern. Staden hade också en tillåtande syn när det gällde kontakt mellan raserna.

Jazzen var ett sätt för svarta och vita att nå varandra. Jazzen bröt rasbarriärer.

Den musik man spelade skulle inte i första hand vara vacker, känslan i musiken var viktigare. Musicerandet var ett medel att uttrycka sig, en chans att förflytta sig utanför det dagliga livets mödor.

Jazz kunde man spela till begravningar, marscher och parader, men det var framförallt till dans musik som jazzen användes

King Oliver och hans Creole jazzband räknas till jazzens pionjärer.

 Från 1920 början blev Chicago centrum för jazzen. Många New Orleansmusiker reste till Chicago för att söka speltillfällen och jazzen blev snabbt populär i Chicagos tuffa nöjesliv.

Många av de första jazzklassikerna som spelades in på skiva tillkom i Chicago.

Jazzorkestrarna var ungefär densamma nu som i början av 1900-t

1 trumpet eller kornett (liten trumpet)

1 klarinett

1 trombon

Piano, banjo, trummor (utan hi-hat. Det fanns inte då)

 

Louise Armstrong var en av jazzens mest betydelsefulla musiker. Sin största insats gjorde han på 1920-talet då han började utveckla solo-improvisationer.

Hitintills hade man tillämpat kollektiv improvisation.

 

 En annan av jazzens stora var Duke Ellington. Pianist, kompositör, orkesterledare.

Till skillnad från Louise Armstrong skapade Duke en stil som mer byggde på

ensemblespelet (samspelet i orkestern/klangen) och mindre på solistiska inslag.

 

Duke har även gjort kyrkokonserter tillsammans med den svenska sångerskan Alice Babs.

 

Mot slutet av 1920 blev New York jazzens huvudstad och många av Chicagomusikerna flyttade dit. Det var där som den tidiga storbandsjazzen skapades.

 

Don Redman var arrangör (en som skriver ner musik i noter) i Fletcher Hendersons orkester. Don brukar betraktas som den som lade grunden till 1930 och 1940-t storbandsjazz, han delade in orkestern i sektioner och ställde brass (trumpet, trombon) mot träblås (saxofon, klarinett) där sektionerna spelade växelvis. 

 

Swing

De svarta storbanden från omkring 1930-t lade grunden till det som blev att kallas swingepoken, den dansanta jazzen. Orkestrar på ca 12 man spelade arrangerad musik där blåsarna uppdelades i brass och saxofonsektioner. Så småningom växte banden något i storlek dels för att höras bättre i de stora danslokalerna, dels för att en orkesters status steg ju större den var. Av praktiska, ekonomiska och musikaliska skäl var en sättning på 16 musiker den mest fördelaktiga.

 

Den klassiska storbandssättningen fick följande utseende:

4-5 trumpeter

3-4 saxofoner

4-5 tromboner

Piano, kontrabas, gitarr och trummor

 

Några av de stora swing kompositörerna var:

Count Basie, pianist och arrangör

Benny Goodman som även kallades ”King of swing”

Glenn Miller ledde från 1938 ett av de populäraste storbanden i USA.

 

Swingorkestrarna spelade på alla de stora dansställena och de mest kända hotellen över hela USA. Den mest populära dansen till swingorkestrar var jitterbug

 

De kommersiellt (ekonomiskt) mest framgångsrika orkestrarna var vita men den jazzmusikaliskt mest intressanta storbandsmusiken spelades av de svarta orkestrarna.

 

Sverige

En del av all denna 1930-t jazz kom till Sverige via grammofonskivor och via gästande amerikanska solister och orkestrar.

De svenska musikerna kunde redan i mitten av 1930-t spela god jazzmusik..

Sångerskan Alice Babs blev 1940-t största ungdomssymbol i Sverige och är ett av flera exempel på swingfeberns och jazzmusikens inverkan på populärmusiken i Sverige.

 Jazzmusikern Jan Johansson  blev mycket populär med sina versioner av svensk folkmusik i kombination med jazz, framför allt Jazz på svenska, som har blivit en modern klassiker med många olika utgåvor. 

Bebop

På 1940-talet uppstod bebop ur swingen. Jazzen utvecklades från dansmusik till en musik man främst lyssnade till. Utvecklingen leddes av stilister som saxofonisten Charlie Parker

Cool Jazz

Cooljazz var en jazzstil som tog sin början på 1950-talet, med grund bland annat i de skivor som tillkom under Miles Davis ledning av det så kallade Tubabandet.  I motsats till den samtida bebopen valde man att gå tillbaka till mer utarbetade former, mer sparsamt i tonspråket, och förekommer ofta med ett lugnare tempo. Det mer lågmälda och detaljerande uttrycket i improvisation och låtstruktur tar plats.

Fusion

Då karaktären är jazzigare, eller funk och/eller latinamerikanska element ingår, används ibland begreppet fusion(sammansmältning) eller jazz fusion.

_____________________________________________________________

Från 1980-talet och framåt har några varianter av jazz eller jazzig musik åter legat på topplistorna, med artister som Diana Krall och Norah Jones