Det finns en massa olika sorters orkestrar. Orkester är samlingsnamnet på en större grupp instrumentalister. Ordet ”orkester”är grekiska – orkhestra – och betyder egentligen ”dansplats” dvs körens plats framför scenen på den antika teatern. Ordet orkester och ensemble användes fritt i olika sammanhang förut och för att inte skapa förvirring så reddes begreppen ur kring 1750.

Ensemble är en mindre instrumentalgrupp, orkester är en stor grupp instrumentalister.

Dirigent

En dirigent är den som dirigerar tex. en orkester.

Dirigentens uppgift är att leda det konstnärliga arbetet och se till att orkestern arbetar som en enhet.

Dirigering i någon form har enligt de flesta musikhistoriker funnits ända sedan 1400-talet. På den tiden hade man ännu inte uppfunnit taktstrecket, så för att få orkestern att vara samspelt gällde det att hålla ett fast tempo. Fram till 1700-talet använde dirigenterna ofta en tung, ibland stålskodd, käpp och dunkade takten med.

En populär anekdot gör gällande att kompositören Jean Baptiste Lully dog av blodförgiftning efter att ha slagit sönder stortån med en sådan käpp.

Ett annat populär sätt att dirigera var att använda ihoprullade notblad ochdunka i notstället.

Taktpinnen, det attribut som de flesta idag associerar till när de hör ordet dirigent, introducerades av Carl Maria von Weber på en konsert i Dresden 1817.

Fram till för några årtionden sedan använde i princip alla dirigenter Webers taktpinne. En mycket raffinerad teknik för hanterandet av pinnen utvecklades så småningom. De flesta moderna dirigenter har dock övergått till att bara använda händerna. Dirigentens viftande följer alltid mer eller mindre bestämda mönster, som talar om för musikerna var i takten de befinner sig, och förbereder dem på olika insatser.

 

Partitur

Dirigentens notbok kallas för partitur och i den står alla stämmor till instrumenten som utgör orkestern.

I dag sker dirigentens viktigaste arbete på repetitionerna, där dirigenten bestämmer hur verket skall tolkas, i avseende på frasering, tempo, dynamik med mera.

Dirigentens uppgift är inte bara att slå takten. Lika viktigt är det hur han genom sitt kroppsspråk, genom gester, hållning och blick får orkestern att spela på ett visst sätt.

 

 

Några olika typer av orkestrar

Symfoniorkester

 Kring 1750 började den klassiska symfoniorkester ta form men utvecklades mer och mer under 1800 till den moderna symfoniorkester vi har idag. En fullt utbyggd symfoniorkester kräver runt 90 - 100 musiker.

Instrumenten delas in i grupper; stråkinstrumentträblåsinstrumentbleckblås/mässingsinstrument och slagverk. Utöver instrumenten i dessa grupper ingår ibland harpa, celesta och piano i orkestern.

 Ungefär ¾ av instrumenten är stråkinstrument i en fullstor symfoniorkester.

 Symfoniorkestern är främst anpassad för att spela musik komponerad från den wienklassicistiska epoken och framåt. Under tidigare musikhistoriska epoker användes vanligen andra typer av ensembler och orkestrar.

En kammarorkester eller sinfonietta är en orkester av den mindre storleken. Det är inte ovanligt att en stråkorkester kallas kammarorkester, men ofta finns även med en blåsinstrumentsektion och pukor. En kammarorkester kan alltså vara en mindre symfoniorkester. På grund av den mindre storleken är kammarorkestrar särskilt väl lämpade att spela wienklassicistisk musik.

Stråkorkester är en orkester bestående av instrument enbart från stråkfamiljen

Violin, Altfiol, Cello. Kontrabas

 

 

 

Blåsorkester

Är en orkester som består av blåsinstrument och slagverk. Träblåsinstrument som ingår är flöjt, oboe, klarinett, saxofon och fagott. Brassinstrumenten är trumpet, horn, trombon, eufonium och tuba. En vanlig blåsorkester består ofta av omkring trettio musikanter. En blåsorkester med extra rik sammansättning av instrument får en stor variationsmöjlighet av klangfärger och dynamik och kallas symfonisk blåsorkester.

Att spela i blåsorkester är ett utmärkt sätt för ungdomar att umgås och lära sig samarbete samtidigt som de lär sig musik - praktiskt och teoretiskt - på ett lustfyllt sätt.

 Militärorkester är den militära musikorganisationen med musikkår (vaktparader)och signalspel  Den militära signalmusiken (tapto, revelj m.fl.) utförs i anknytning till militära aktiviteter på signalinstrument somtrumpet,

Brassband = blåsorkester med bara bleckblåsinstrument (mässingsinstrument) och slagverk.

Ett typiskt brassband av den typ som förekommer bl.a. i Frälsningsarmén och på ett flertal bruks-, gruvorter.

 

Storband eller jazzorkester är en benämning på en orkester typiskt bestående av fyra sektioner, trumpet-, sax- och trombonsektion samt en ackompanjemangsektion (Piano, Bas,  Gitarr, Trummor)

Storband spelar jazzmusik, de tidiga storbanden spelade mest swing men under senare år kan storbandsmusik vara långt ifrån swingens ingredienser.

 

Dansorkester kallas en orkester som spelar för en dansande publik. Genom åren har dansorkestrar även kunnat svara för en enklare scenunderhållning som ett avbrott i dansen.

Under 1970-talet utvecklades i Sverige så kallade dansband, som ofta har färre medlemmar än en traditionell dansorkester. Ordet "dansband" blev etablerat 1976, vilket då skulle vara modernare och tuffare än de dansorkestrar som redan fanns, senare har många övergått till att kalla sig liveband[1]. Ibland används i dag termen dansorkester även om dagens dansband.

 

Symfoniorkesterns instrumentgrupper Stråk/Träblås/Bleckblås/Slagverk.